Dessa botpsalmer beds på knä, påven Innocentius III ville att de skulle bes under fastetiden eller åtminstone på fredagarna under fastan. St Augustinus ansåg dem så viktiga att han ansåg att de skulle memoreras.
Antifon. Ne reminiscaris Domine delicta nostra, vel parentum nostrorum: neque vindictam sumas de peccatis nostris
Psaltaren, 6 Psalmen
2. HERRE, straffa mig icke i din vrede,
och tukta mig icke i din förtörnelse.
3. Var mig nådig, HERRE,
ty jag försmäktar;
hela mig, HERRE,
ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt.
4. Ja, min själ är storligen förskräckt;
ack HERRE, huru länge?
5. Vänd åter, HERRE,
rädda min själ,
fräls mig för din nåds skull.
6. Ty i döden tänker man icke på dig;
vem tackar dig i dödsriket?
7. Jag är så trött av suckande;
var natt fuktar jag min säng
och väter mitt läger med mina tårar.
8. Av sorg är mitt öga förmörkat;
det har åldrats för alla mina ovänners skull.
9. Viken bort ifrån mig,
alla I ogärningsmän;
ty HERREN har hört
min högljudda gråt.
10. HERREN har hört min åkallan,
min bön upptager HERREN.
11. Alla mina fiender skola komma på skam
och storligen förskräckas;
de skola vika tillbaka
och komma på skam med hast.
Ära vare fadern....
Psaltaren, 31 Psalmen
2. Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt;
låt mig aldrig komma på skam,
befria mig genom din rättfärdighet.
3. Böj ditt öra till mig,
rädda mig snarligen;
var mig en fast klippa,
en borg för min frälsning.
4. Ty du är mitt bergfäste och min borg,
och du skall, för ditt namns skull,
leda och föra mig.
5. Du skall draga mig ur det nät
som de lade ut för mig;
ty du är mitt värn.
6. I din hand befaller jag min ande;
du förlossar mig, HERRE,
du trofaste Gud.
7. Jag hatar dem som hålla sig
till fåfängliga avgudar,
men jag förtröstar på HERREN.
8. Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd,
att du ser till mitt lidande,
att du låter dig vårda om min själ i nöden
9. och icke överlämnar mig i fiendens hand,
utan ställer mina fötter på rymlig plats.
10. Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd;
av sorg är mitt öga förmörkat,
ja, min själ såväl som min kropp.
11. Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse
och mina år i suckan;
min kraft är bruten genom min missgärning,
och benen i min kropp äro maktlösa.
12. För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek,
ja, till stor smälek för mina grannar
och till skräck för mina förtrogna;
de som se mig på gatan
fly undan för mig.
13. Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död;
jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.
14. Ty jag hör mig förtalas av många;
skräck från alla sidor!
De rådslå med varandra mot mig
och stämpla för att taga mitt liv.
15. Men jag förtröstar på dig, HERRE;
jag säger: »Du är min Gud.»
16. Min tid står i dina händer; rädda mig
från mina fienders hand och mina förföljare.
17. Låt ditt ansikte lysa över din tjänare;
fräls mig genom din nåd.
18. HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig;
låt de ogudaktiga komma på skam
och varda tystade i dödsriket.
19. Må lögnaktiga läppar förstummas,
de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige,
med högmod och förakt.
20. Huru stor är icke din godhet,
den du förvarar åt dem som frukta dig,
och den du bevisar inför människors barn
mot dem som taga sin tillflykt till dig!
21. Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm
mot människors sammangaddning;
du döljer dem i din hydda
mot tungors angrepp.
22. Lovad vare HERREN,
ty han har bevisat mig sin underbara nåd
genom att beskära mig en fast stad!
23. Ty väl sade jag i min ångest:
»Jag är bortdriven från dina ögon.»
Likväl hörde du mina böners ljud,
när jag ropade till dig.
24. Älsken HERREN, alla I hans fromme.
HERREN bevarar de trogna,
men han vedergäller i fullt mått
den som över högmod.
25. Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan,
alla I som sätten edert hopp till HERREN.
Ära vare Fadern....
Psaltaren, 38 Psalmen
2. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse,
och tukta mig icke i din vrede.
3. Ty dina pilar hava träffat mig,
och din hand drabbar mig.
4. Det finnes intet helt på min kropp
för din vredes skull,
intet helbrägda i mina ben
för min synds skull.
5. Ty mina missgärningar gå mig över huvudet;
såsom en svår börda
äro de mig för tunga.
6. Mina sår stinka och flyta
för min dårskaps skull.
7. Jag går krokig och mycket lutande;
hela dagen går jag sörjande.
8. Ty mina länder äro fulla av brand,
och intet helt finnes på min kropp.
9. Jag är vanmäktig och illa sönderslagen;
jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
10. Herre, du känner all min trängtan,
och min suckan är dig icke fördold.
11. Mitt hjärta slår häftigt,
min kraft har övergivit mig;
mina ögons ljus,
också det är borta.
12. Mina vänner och fränder
hålla sig fjärran ifrån min plåga,
och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
13. Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv,
och de som söka min ofärd
tala vad fördärvligt är;
på svek tänka de hela dagen.
14. Men jag är lik en döv, som intet hör,
och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
15. ja, jag är lik en man som intet hör,
och som icke har något gensvar i sin mun.
16. Se, på dig, HERRE, hoppas jag;
du skall svara, Herre, min Gud.
17. Ty jag fruktar att de annars
få glädja sig över mig,
att de skola förhäva sig över mig,
när min fot vacklar.
18. Ty jag är nära att falla,
och min plåga är alltid inför mig;
19. ja, jag måste bekänna min missgärning,
och jag sörjer över min synd.
20. Men mina fiender få leva och äro mäktiga,
och många äro de som hata mig utan sak,
21. de som löna gott med ont,
och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
22. Övergiv mig icke, HERRE;
min Gud, var icke långt ifrån mig.
23. Skynda till min hjälp,
Herre, du min frälsning.
Ära vare Fadern...
Psaltaren, 51 Psalmen
3. Gud, var mig nådig efter din godhet,
utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.
4. Två mig väl från min missgärning,
och rena mig från synd.
5. Ty jag känner mina överträdelser,
och min synd är alltid inför mig.
6. Mot dig allena har jag syndat
och gjort vad ont är i dina ögon;
på det att du må finnas rättfärdig i dina ord
och rättvis i dina domar.
7. Se, i synd är jag född,
och i synd har min moder avlat mig.
8. Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden;
så lär mig då vishet i mitt innersta.
9. Skära mig med isop, så att jag varder ren;
två mig, så att jag bliver vitare än snö.
10. Låt mig förnimma fröjd och glädje,
låt de ben som du har krossat få fröjda sig.
11. Vänd bort ditt ansikte från mina synder,
och utplåna alla mina missgärningar.
12. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta,
och giv mig på nytt en frimodig ande.
13. Förkasta mig icke från ditt ansikte,
och tag icke din helige Ande ifrån mig.
14. Låt mig åter få fröjdas över din frälsning,
och uppehåll mig med villighetens ande.
15. Då skall jag lära överträdarna dina vägar,
och syndarna skola omvända sig till dig.
16. Rädda mig undan blodstider, Gud,
du min frälsnings Gud,
så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.
17. Herre, upplåt mina läppar,
så att min mun kan förkunna ditt lov.
18. Ty du har icke behag till offer,
eljest skulle jag giva dig sådana;
till brännoffer har du icke lust.
19. Det offer som behagar Gud
är en förkrossad ande;
ett förkrossat och bedrövat hjärta
skall du, Gud, icke förakta.
20. Gör väl mot Sion i din nåd,
bygg upp Jerusalems murar.
21. Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig,
brännoffer och heloffer;
då skall man offra tjurar på ditt altare.
Ära vare Fadern.....
Psaltaren, 102 Psalmen
2. HERRE, hör min bön,
och låt mitt rop komma inför dig.
3. Dölj icke ditt ansikte för mig,
när jag är i nöd.
Böj ditt öra till mig;
när jag ropar,
så skynda att svara mig.
4. Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök,
benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
5. Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat;
ty jag förgäter att äta mitt bröd.
6. För min högljudda suckans skull
tränga benen i min kropp ut till huden.
7. Jag är lik en pelikan i öknen,
jag är såsom en uggla bland ruiner.
8. Jag får ingen sömn och har blivit lik
en ensam fågel på taket.
9. Hela dagen smäda mig mina fiender;
de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
10. Ty jag äter aska såsom bröd
och blandar min dryck med gråt,
11. för din vredes och förtörnelses skull,
därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
12. Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges,
och jag själv förvissnar såsom gräs.
13. Men du, o HERRE,
tronar evinnerligen,
och din åminnelse varar från släkte till släkte.
14. Du skall stå upp
och förbarma dig över Sion;
se, det är tid att du bevisar det nåd;
ja, stunden har kommit.
15. Ty dina tjänare hava dess stenar kära
och ömka sig över dess grus.
16. Då skola hedningarna frukta HERRENS namn
och alla jordens konungar din härlighet,
17. när en gång HERREN har byggt upp Sion
och uppenbarat sig i sin härlighet;
18. när han har vänt sig till de utblottades bön
och upphört att förakta deras bön.
19. Det skall tecknas upp
för ett kommande släkte,
och det folk som varder skapat
skall lova HERREN,
20. att han har blickat ned
från sin heliga höjd,
att HERREN har skådat
från himmelen ned till jorden,
21. för att höra den fångnes klagan,
för att befria dödens barn,
22. på det att man i Sion
må förkunna HERRENS namn
och hans lov i Jerusalem,
23. när alla folk församlas,
och alla riken, för att tjäna HERREN.
24. Han har på vägen nedböjt min kraft,
han har förkortat mina dagar.
25. Jag säger: Min Gud,
tag mig icke bort i mina halva dagar,
du vilkens år vara från släkte till släkte.
26. I urtiden lade du jordens grund,
och himlarna äro dina händer verk:
27. de skola förgås, men du förbliver,
de skola alla nötas ut såsom en klädnad;
du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
28. Men du är densamme,
och dina år skola icke hava någon ände.
29. Dina tjänares barn skola få bo i landet,
och deras avkomma skall bestå inför dig.
Ära vare Fadern.....
Psaltaren, 130 Psalmen
Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.
2. Herre, hör min röst,
låt dina öron akta på
mina böners ljud.
3. Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar,
Herre, vem kan då bestå?
4. Dock, hos dig är ju förlåtelse,
på det att man må frukta dig.
5. Jag väntar efter HERREN,
min själ väntar,
och jag hoppas på hans ord.
6. Min själ väntar efter Herren
mer än väktarna efter morgonen,
ja, mer än väktarna efter morgonen.
7. Hoppas på HERREN, Israel;
ty hos HERREN är nåd,
och mycken förlossning är hos honom.
8. Och han skall förlossa Israel
från alla dess missgärningar.
Ära vare Fadern....
Psaltaren, 143 Psalmen
HERRE, hör min bön,
lyssna till min åkallan,
svara mig i din rättfärdighet, för din trofasthets skull.
2. Och gå icke till doms med din tjänare,
ty inför dig är ingen levande rättfärdig.
3. Se, fienden förföljer min själ,
han trampar mitt liv till jorden;
han lägger mig i mörker
såsom de längesedan döda.
4. Och min ande försmäktar i mig,
mitt hjärta är stelnat i mitt bröst.
5. Jag tänker på forna dagar,
jag begrundar alla dina gärningar,
dina händers verk eftersinnar jag.
6. Jag uträcker mina händer till dig;
såsom ett törstigt land
längtar min själ efter dig. Sela.
7. HERRE, skynda att svara mig,
ty min ande förgås;
dölj icke ditt ansikte för mig,
må jag ej varda lik dem
som hava farit ned i graven.
8. Låt mig bittida förnimma din nåd,
ty jag förtröstar på dig.
Kungör mig den väg som jag bör vandra,
ty till dig upplyfter jag min själ.
9. Rädda mig från mina fiender, HERRE;
hos dig söker jag skydd.
10. Lär mig att göra din vilja,
ty du är min Gud;
din gode Ande lede mig
på jämn mark.
11. HERRE, behåll mig vid liv
för ditt namns skull;
tag min själ ut ur nöden
för din rättfärdighets skull.
12. Utrota mina fiender för din nåds skull,
och förgör alla dem som tränga min själ;
ty jag är din tjänare.
Ära vare Fadern.....
Ne reminiscaris Domine delicta nostra, vel parentum nostrorum: neque vindictam sumas de peccatis nostris
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar