Solsången

"Allrahögste, allsmäktige, gode Herre,
din är lovsången och äran och härligheten
och din är all välsignelse,
dig allena tillkommer de
och ingen människa är värdig att ens nämna ditt namn.

Lovad vare du, min Herre
med hela din skapelse,
särskilt för broder Sol,
som skänker oss dagen och ljuset.
Vacker är han i sin väldiga glans.
Om dig, du Allrahögste, bär han vittnesbörd.

Lovad vare du, min Herre för syster Måne och stjärnorna.
På himmelen har du gjort dem lysande, tindrande och sköna.

Lovad vare du, min Herre
för broder vind och för luften
och regnet och den klara himmelen,
ja för all väderlek,
genom vilken du uppehåller din skapelse.

Lovad vare du, min Herre
för syster Vatten.
Mäkta nyttig är hon, ödmjuk, kostbar och kysk.

Lovad vare du, min Herre
för broder Eld, genom vilkan du upplyser natten åt oss.
Skön är han, lekfull, mäktig och stark.

Lovad vare du, min Herre,
för vår syster, moder Jord,
som föder oss och bär oss
och framalstrar allehanda frukter
och färgrika blomster och örter.

Lovad vare du, min Herre,
för dem som av kärlek till dig
förlåter varandra
och som tåligt bär sjukdom och lidanden.
Saliga är de, när de så håller ut i din frid.
Av dig, du Allrahögste, skall de mottaga livets krona.

Lovad vare du, min Herre,
för vår syster den lekamliga Döden,
vilken ingen levande förmår undfly.
Ve dem som dör i dödssynd.
Saliga de som möter döden
inneslutna i din allraheligaste vilja.
Dem kan den andra döden inte skada.

Lova och välsigna min Herre
och tacka och tjäna honom
i stor ödmjukhet."

St Franciskus.